2017-12-19

Bluff om spräckolyckor

  –  Enhetschefens bolag samarbetspartner med svågerns
      sprängfirma

Den massiva ryktesspridningen om påstådda stenspräckningsolyckor från tre myndigheter och från aktörer inom bergbranschen är en av branschen medvetet iscensatt bluff. När myndigheterna pressas spricker bubblan. Sanningen är att de incidenter inom stenspräckning som sker, och har skett, är märkligt få. Färre än tio tillbud kan styrkas under hela 2000-talet. Under samma tid har det skett minst 500 dokumenterade allvarliga incidenter med dynamit, händelser som av samma myndigheter sopas under mattan. Från enskilda personer på Arbetsmiljöverket och MSB sprids direkta osanningar om stenspräckning. Enhetschef Karin Sundh-Nygård på Arbetsmiljöverket har privata kopplingar till dynamitbranschen, och agerar i eget intresse för att gynna den egna svågerns sprängbolag på vars hemsida Sundh-Nygårds bolag står som samarbetspartner. Och en hög polischef erkänner att han inga belägg har för sina uttalanden. 

Några få personer anställda på myndigheter samt företrädare för bergsprängarbranschen har medvetet planterat lögner, bland annat i branschtidningar, för att få andra att tro att det sker olyckor och tillbud inom stenspräckning.

Michael Hermansson, förr en guru inom bergsprängning, är en av dem som aktivt spridit falska rykten i bland andra tidningen Entreprenad. Thomas Y Eriksson, verksamhetschef på Polisen backade upp Hermansson och påstod att, citat, ”statistiken” visar att antalet stenspräckningsolyckor ”skjutit i höjden”. Eriksson bekänner senare att han ingen statistik har. Allt är bluff, så kallade fake news och medvetet spridda osanningar. Denna gång hos en journalist som inte i sin vildaste fantasi misstänkte att en hög polischef – dessutom på polisens egen Rättsavdelning – skulle fabricera information.

Patrik Jansson, före detta polis och numera VD på BEF, Bergsprängnings Entreprenörernas Förening, och mycket god vän med polischef Thomas Eriksson, försökte nyligen få en domstol att tro att stenspräckningsolyckor med personskador skett när Simplexpatroner, tillverkade av företaget Power Tools, använts och som kan anses ha skett på grund av att Power Tools inte gett de yrkesverksamma en fullgod utbildning. När advokaten påpekade att han stod under ed vågade Jansson inte stå fast vid de uppdiktade historierna.

Enhetschef Karin Sundh-Nygård på Arbetsmiljöverket stödjer sin medarbetare, Åsa Dahlfors när hon för ett drygt år sedan författade ett PM där hon försöker göra det omöjligt för stenspräckare att arbeta i berg med mindre än att de har utbildning i ett helt annat yrke, dynamitsprängning, ett tilltag som flera domstolar senare upphäver. Dahlfors motiv var att gynna maken, gruppchef på Nitro Consult, ett storföretag som tjänar sina pengar på att sälja dynamit och, framför allt, på vibrationsmätningar. Nitro Consult, i sin tur, lät en YH-elev författa en fejkad rapport och producera en riggad film om stenspräckning. I filmen visas en påstådd stenspräckning där stenar och jord flyger. Men YH-eleven hade handlat tolv patroner och bara fyra tändare, och när filmen gjordes placerades istället så kallade VA-tändare med högexplosiv trotyl i patronerna, tillverkade av Nitro Consult själva, för att få till en rejäl smäll. Snålheten vid inköpen gjorde att tilltaget avslöjades.

Handläggare Shulin Nie på MSB, Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, sprider via mail lögner om att dödsolyckor skett med Power Tools produkt, Simplex, till andra myndigheter.

Enhetschef Karin Sundh-Nygård, med sina starka kopplingar till branschen, beslutade om en studie angående riskerna med stenspräckning. Men de minst 500 allvarliga dynamitincidenterna som skett under 2000-talet låter hon passera. Uppdraget på Arbetsmiljöverket, alltså att värna säkerheten på landets arbetsplatser, väger lätt jämfört med egenintresset. Samtliga har kopplingar till RfSU, Rådet för Sprängteknisk utbildning, de som agerar är alltså gamla vänner med gemensamt intresse.

Korruption har börjat bli accepterat i Sverige under 2000-talet.

 

Bakgrunden är följande:

Stenspräckning är ett eget yrke. Det sker en försiktig sönderdelning av berg med hjälp av krutpatroner istället för dynamit. Krut har inte till närmelsevis den sprängkraft som dynamit har. Det gör att stenspräckning med krutpatroner är en betydligt säkrare metod att använda, särskilt inom tätbebyggt område där de konventionella metoderna borde användas med mycket stor försiktighet på grund av den stora mängd farliga incidenter som sker där människor ständigt utsätts för faror.

Utbildningen till stenspräckare sker under en heldag medan utbildningen till dynamitsprängare är betydligt längre, och betydligt dyrare.

Från myndigheternas sida, från MSB, Arbetsmiljöverket och Polisen, kräver man gång på gång att utbildningen för stenspräckare förlängs. Och Power Tools får gång på gång frågan om varför man motsätter sig högre utbildning för stenspräckare.

Men om krav på sprängutbildning införs för stenspräckare, så skulle antalet allvarliga incidenter öka, inte minska som man lätt kan förledas att tro. För skulle varje stenspräckare utbilda sig till dynamitsprängare med den stora kostnad det innebär, då skulle merdelen också övergå till dynamitsprängning. Då blir det istället storskaligt, och man skulle komma att ladda kilovis med dynamit, och sprängkraften blir oerhört mycket kraftigare. Och då sker fler olyckor.

Få skulle hålla fast vid den försiktiga stenspräckningen som metod som tar betydligt längre tid. Få skulle alltså ladda med de små patroner som man gör inom stenspräckning.

Den utbildning som stenspräckare får i Power Tools regi är relevant med tanke på den produkt som de utbildas inom. Skälet till att det sker så få olyckor som det gör är just att det är en utbildning som är helt anpassad efter den aktuella produkten, och att det är små laddningar som avfyras.

Utbildningen ger endast behörighet att skjuta patroner med max 75 gram krut, alltså en mycket liten laddning.

Resultatet av en mer omfattande utbildning skulle alltså istället bli det motsatta; De utbildade skulle då ha rätt att skjuta större laddningar, och då skulle de också göra det. Följden skulle alltså inte bli färre olyckor utan mångdubbelt fler, och betydligt allvarligare.

Myndigheterna vill kräva att de som vill ägna sig åt stenspräckning ska utbilda sig inom dynamitsprängning.

Det vore alltså detsamma som att kräva motorcykelutbildning för att få köra en liten moped. Och skulle det krävas, då skulle troligen alla gå över till motorcykeln som istället går i 150 kilometer i timmen.

Skälet till att Dahlfors vågade att i eget syfte skriva promemorian för att försöka att kraftigt försvåra för de yrkesverksamma att utöva stenspräckning i berg är att hon som närmaste chef vid det tillfället har Karin Sundh-Nygård, som själv har starka intressen i dynamitbranschen. I styrelsen för företaget Asili AB sitter enhetschef Karin Sundh-Nygård tillsammans med sin man, Odd Nygård. Asili står som samarbetspartner till företaget EDZ Consulting på dess hemsida – och EDZ Consulting arbetar med försiktig sprängning. Det företaget har under de senaste åren tvingats se sina inkomster krympa rejält på grund av att stenspräckningen haft en sådan enorm framgång. Och i det företaget sitter enhetschefens egen svåger och svägerska.

Enhetschefens, Karin Sundh-Nygård, intresse i dynamitbranschen banade i sin tur väg för att handläggare Åsa Dahlfors i mars 2016 kunde författa en promemoria som direkt gynnade Nitro Consult, där Dahlfors egen make sitter som gruppchef för just vibrationsavdelningen, en avdelning som riskerar stora inkomstförluster på grund av stenspräckningen som ger minimala vibrationer.

Så sent som under de senaste Bergsprängardagarna, anordnade av företaget BergUtbildarna, på Aronsborg i Bålsta fick företrädaren för EDZ Consulting en plats på scenen. Därmed givetvis även ett ypperligt tillfälle att göra reklam för den egna verksamheten. För branschens företrädare vet vad de måste göra för att hålla sig väl med dem som fattar beslut – de inser ju gott att gör de inte det, så kan man från myndighetshåll aktivt och systematiskt börja motarbeta dem, precis på samma sätt som flera myndighetsrepresentanter gått samman och gör gentemot Power Tools.

Patrik Jansson, nuvarande VD för BEF, Bergsprängnings Entreprenörers Förening och före detta handläggare på Polisens Rättsenhet, berättade under ed att han och två andra tjänstemän under arbetstid, och alltså på skattebetalarnas bekostnad, ägnat sig åt att föra en kamp mot Power Tools.

De högsta cheferna för de tre myndigheterna känner till vad de håller på med, men vet inte hur de ska hantera situationen som börjar bli alltmer pressad ju mer fakta som kommer till allmänhetens kännedom. De artiklar som publiceras på Svenska SEBOs hemsida är noga faktagranskade, och det är artiklar som många inom branschen kopierar och sprider vidare, såväl via mail som i sociala medier.  Och allmänhetens förtroende för de tre myndigheterna sjunker i allt snabbare takt.

Handläggare Magnus Isberg på Arbetsmiljöverket säger i en intervju att man på verket ser problem med, citat, ”den bransch som dyker upp nu och utför spräckarbetena som finns på marknaden”. Vidare säger han att ”det är ett tilltagande problem med dolor när sönderdelning av berg skett med hjälp av spräckpatroner, och det är ett bekymmer”.

Magnus Isberg sägs vara Arbetsmiljöverkets expert på stenspräckning. Men i själva verket har han väldigt liten kunskap om stenspräckning. Ingen på varken Arbetsmiljöverket, MSB eller Polisen har någon kunskap, förutom en tjänsteman på MSB, hon är den enda som deltagit i en utbildningsdag. Det berättar tjänstemännen själva under diskussioner i mail.

Men Magnus Isberg på Arbetsmiljöverket har Karin Sundh-Nygård som chef och måste backa upp henne för att ligga väl till. Isberg hade inte tanke på att han skulle tvingas belägga det han sa – och Sundh-Nygård och Isberg fick tillsammans försöka leta i källararkiven för att skaffa fram åtminstone någonting som stödjer det Isberg hävdat. Efter upprepade begäran att få ta del av samtliga tillbud som Arbetsmiljöverket dokumenterat lämnades handlingar ut av verket efter en månads väntan.  De tar fram nio händelser, varav hälften inte ens har med stenspräckning att göra.

Även innan dess har man från Arbetsmiljöverket spridit osanningar om stenspräckning. En arbetsmiljöinspektör, Jan Andersson, på Arbetsmiljöverket klev in i Power Tools monter på en Load Up North-mässa i Boden i augusti 2014. Andersson förklarade att stenspräckning skulle komma att förbjudas inom kort i och med att det skett ”flera dödsolyckor”, reglerna skulle skrivas om förklarade han. Skälet han angav var att Power Tools utbildning var undermålig. Detta alltså trots att varken han eller någon annan på Arbetsmiljöverket sett eller deltagit under någon utbildning. Power Tools utbildning är oerhört genomtänkt och gedigen – och det är skälet till att det händer så få tillbud.

Sektionschef Anita Israelsson bad efteråt i ett brev om ursäkt för inspektörens beteende och förklarade att han i efterhand insett att han ”uttryckt sig onyanserat” som hon skriver. I själva verket var det inte onyanserat, det var direkt felaktigt. Fram till dess satt inspektören med i det privaträttsliga rådet RfSU men fick efter den händelsen lämna det för att ge plats för en annan representant.

I ett mail lovade då Israelsson att man från myndigheternas sida inte ska köra över stenspräckningsbranschen om reglerna görs om.

VDn i BEF, Bergsprängnings Entreprenörernas Förening, och före detta handläggare på Polismyndigheten, Patrik Jansson, försökte i rätten påskina att olyckor med personskador skett med Power Tools Simplexpatroner – ett påstående han tvingades backa från när advokaten påpekade att han stod under ed. Jansson tvingades under rättegången erkänna att han inte känner till ett enda fall där olyckor hänt på grund av bristande utbildning från företaget Power Tools. Samtidigt som han själv får läsa upp mail där han bekänner att han på betald arbetstid fört en kamp mot Power Tools istället för att göra det jobb han som polis var satt att utföra.

Patrik Jansson, i sin tur, hade aldrig kunnat agera som han gjort om han inte backats upp av sin chef, Thomas Y Eriksson, verksamhetsansvarig på Rikspolisstyrelsens Rättsenhet.

En handläggare, Shulin Nie på Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, MSB, har i mail diktat ihop att en dödsolycka skett då Power Tools produkt, Simplex, använts. Det ryktet har spridits till andra myndigheter, även utomlands, som givetvis tror på Nie.

Sanningen är att det finns färre än tio fall då stenspräckning alls är involverat i någon form av tillbud under hela stenspräckningens historia, alltså som man med någorlunda säkerhet kan konstatera kan bero på stenspräckning.

De noterade tillbud som skett inom stenspräckning med produkten Simplex sedan 2007 då produkten kom är två incidenter då icke utbildade personer olovandes använt produkten, samt ytterligare två tillfällen när de som utövat stenspräckning helt frångått säkerhetsföreskrifterna, bland annat har de borrat i ett gammalt borrhål vilket är totalförbjudet.

När handläggare Magnus Isberg började sin tjänst på Arbetsmiljöverket fick han som första arbetsuppgift att ta itu med stenspräckning bekräftar han i ett mail – och uppmanades att direkt ta kontakt med Shulin Nie på MSB och Patrik Jansson på Polisen. Isberg fick alltså omedelbart veta vilken åsikt han skulle anta gentemot stenspräckning.

Att stå utanför och hävda en avvikande uppfattning vore otänkbart; Samtliga han hade kontakt med hade en bakgrund i RfSU, Rådet för Sprängteknisk Utbildning, där man i ett decennium spridit uppfattningen att det sker olyckor inom stenspräckning. Då hade Isberg direkt råkat i onåd.

För han hamnade rakt in i ett mycket tajt gäng: Jan Andersson, Åsa Dahlfors, båda på Arbetsmiljöverket och Thomas Y Eriksson, Polisen, Shulin Nie, MSB, är före detta medlemmar i RfSU. Polis Patrik Jansson och Mikael Hermansson, före detta ägare till företaget BergUtbildarna som utbildar dynamitsprängare, är medlemmar än idag. EDZ Consulting anlitas för att bedriva utbildning av företaget BergUtbildarna – som ägdes av Michael Hermansson. Och i EDZ Consulting sitter alltså en svåger till Karin Sundh-Nygård. Det är en liten kärna med folk som känner varandra, och gynnar varandra, sedan många år tillbaka. Och deras främsta gemensamma mål är att få bort den farliga konkurrenten stenspräckning. I RfSU diskuterades tidigare detta vid varje möte. Före detta polis Patrik Jansson erkänner i rätten att de var ett gäng bestående av tre myndighetspersoner som han kallar ”järngänget”, som på betald arbetstid fört en privat kamp mot Power Tools.

Inom dynamitsprängning sker i vart fall ett 30-tal allvarliga incidenter – varje år. Det har alltså skett närmare 500 allvarliga tillbud under den tid som stenspräckning existerat i den form den gör idag.

Medan man från myndigheterna knappt ägnar någon tid åt dynamitolyckorna så håller några få myndighetspersoner möte efter möte i syfte att hitta sätt att försvåra för stenspräckning, och försöker även hitta olyckor eller misstag som stenspräckare kan göra.

Arbetsmiljöverket har avsatt en halv miljon för en utredning av stenspräckning. Allt i syfte att försöka bevisa att stenspräckning är ”farligt”. Inga pengar har lagts under de senaste tio åren på att utreda dynamitsprängning, den enorma mängden incidenter till trots. Detta under ledning av samme enhetschef, alltså Karin Sundh-Nygård.

I själva verket säger lagen att en arbetsgivare är skyldig att använda en säker metod före en mer osäker.

Verket borde hålla fram arbetsmetoden stenspräckning som ett skolexempel på hur man värnar arbetsmiljön i och med det höga säkerhetstänket, och de ytterst få incidenter som sker.

Trots dessa få myndighetspersoners uppenbara agerande för att smutskasta den säkra stenspräckningen gör de allt de kan för att försöka intala både sig själva och sin omgivning att de inte agerar fel. Tvärtom är det Power Tools och stenspräckarna som är ”besvärliga”, och snudd på rättshaverister. Detta trots att myndighetsrepresentanternas uppenbart felaktiga beslut upphävs gång på gång av domstolar. Och de börjar bli alltmer desperata och rädda i och med att de vet att de är farligt nära en gräns där högre chefer inte med bästa vilja i världen kan skydda dem längre.

Sanningen ligger nu i öppen dager och de högsta cheferna såväl som generaldirektörerna tvingas nu se sanningen i vitögat; Deras personal arbetar inte för allmänhetens bästa, och för det de får betalt för. På Arbetsmiljöverket agerar några få personer inte för en säkrare arbetsmiljö, tvärtom tas varken dolor, alltså dolda dynamitladdningar, eller säkerhet under arbetet på allvar trots att det är hela grunden för verkets existens. På MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ljuger man öppet, och följden är att tredje man utsätts för stora faror när dynamit används i tätorter och bland människor. Och på Polisens Rättsavdelning är man inte sanningsenlig när man informerar tidningar.  Att människor kan lita på myndigheter och på polisväsendet är grunden till hela rättssamhället.

”Alla vill och kan skapa en bra arbetsmiljö” är Arbetsmiljöverkets vision. Men det de enskilda tjänstemännen gör är att ständigt skapa en osäkerhet och oro hos såväl de anställda på de 3.400 stenspräckningsföretagen som hos de anställda på Power Tools som oupphörligen tvingas leva med verkens alltmer märkliga och ogenomtänkta beslut som äventyrar deras jobb.

 

Var startade då dessa rykten?

I tidningen Entreprenad den 5 mars 2009 säger Michael Hermansson, tidigare VD på Bergutbildarna numera Bergkompetens, att ”Det finns 1.600 utrustningar ute och det är bekymmersamt eftersom de inte vet vad de gör”. Det är alltså de yrkesverksamma stenspräckarna Hermansson talar om, och han säger vidare ”Leverantörerna gör inte saker bättre”, och han påstår att ”marknadsföringen är missvisande och ibland direkt felaktig”. Det är påståenden som helt saknar grund.

Skälet är att Hermansson själv ville tjäna pengar på att utbilda de yrkesverksamma, och när han inte fick det blev han besinningslöst arg och tog till alla medel för att baktala yrkesgruppen.

Så i tidningen Entreprenad, från den 3 februari år 2010, påstår Michael Hermansson att ”kunskapsnivån hos användarna är farligt låg”. Vidare säger Hermansson att produkten ”måste hanteras av professionella personer, inte av löst folk”. Det är alltså Hermanssons syn på yrkesverksamma.

Fakta är att ingen som inte har rätt utbildning ens får köpa Power Tools produkter, det ser man på företaget till. Noggrannheten hos Power Tools visar sig också i den låga olycksstatistiken i och med att så få tillbud händer.

I samma artikel backar Thomas Y Eriksson, verksamhetsansvarig på Rikspolisstyrelsens Rättsenhet, upp Hermansson för att dennes utsaga skulle verka vederhäftig. Eriksson, som alltså även är god vän till Patrik Jansson, säger att ”Statistiken tydde på att det inte var en säker verksamhet..”.

Polischefen gjorde alltså vad han kunde för att understödja ryktena. Men någon sådan statistik som Eriksson hänvisar till finns alltså inte bekänner den höge polischefen i ett mail. Han säger sig ha fått uppgifterna under ”samrådsmöten med Arbetsmiljöverket och MSB”, alltså under möten i RfSU, Rådet för Sprängteknisk Utbildning, varifrån en mängd falska rykten spridits. Och Eriksson hade valt att tro på sagorna.

Den reporter som skrev artiklarna litade på Hermansson som då ansågs vara en guru i branschen.

RfSU, det privaträttsliga rådet som idag har havererat, var från början en sund sammanslutning som till slut togs över av lobbyister ihop med myndighetspersoner med egna intressen i sprängbranschen. När det uppdagades att gruppen höll slutna möten med hemliga agendor och där inga protokoll skrevs kraschade gruppen. Samtidigt fick man på de tre myndigheterna klart för sig vad deras anställda hållit på med på arbetstid. Idag berättar flera kolleger till dem att de inte haft en aning om det spel som skett, och ber att fakta ska läggas på bordet – samtidigt som de säger att det absolut inte får komma ut att de själva agerat eller har åsikter i frågan. En strikt tystnadskultur råder, ingen vågar på myndigheterna tala öppet om vad som skett; Intern kritik kan vara detsamma som att sätta punkt för den egna karriären för gott.

Inom det privaträttsliga rådet, RfSU, har just stenspräckning varit en stående punkt på agendan, och diskussionerna har gått ut på att försöka få bort den verksamhet som upplevts som en farlig konkurrent, visar mailkonversation mellan de drivande i RfSU. Där satt alltså Michael Hermansson tillsammans med myndighetsrepresentanterna.

Den ovetenskapliga rapporten, som producerats av en YH-student för Nitro Consults räkning, spreds i hemlighet av handläggare Åsa Dahlfors på Arbetsmiljöverket, också den genom kontakterna i RfSU.

Den tillhörande filmen visades på en bergsprängarkonferens, Bergsprängardagarna i Bålsta arrangerad av företaget BergUtbildarna, och fick därmed stor spridning. Och på den privat arrangerade bergsprängarkonferensen har de involverade myndighetsrepresentanterna medverkat gratis i åratal, alltså återigen på den arbetstid som skattebetalaren betalar.

Filmbluffen avslöjades efter visningen, men från Nitro Consult har man inte kommenterat det med ett ord. Ingen av de tre rapportförfattarna arbetar längre kvar på Nitro Consult.

Stenspräckning utförs av 8-9.000 ytterst kompetenta yrkesverksamma i Sverige, stenspräckare såväl som bergsprängare som är utbildade inom dynamit. Ytterst få incidenter sker, märkligt få med tanke på den stora mängd människor som ägnar sig åt stenspräckning och den stora mängd timmar som stenspräckare lägger på arbetet, betydligt fler timmar än dynamitsprängarna.

Enstaka enskilda personer kan givetvis falla till föga vad gäller sin yrkesutövning, såväl enstaka stenspräckare som enskilda tjänstemän i statliga verk. Men då krävs att övriga desto hårdare håller på det som är rätt linje, även om det kostar på att stå upp för det som är sant och etiskt riktigt.

Power Tools har inte, och kommer inte heller framöver, att göra avsteg från sin hållning att inte tulla på sanningen, att betala eller erbjuda tjänster till offentliganställda eller deras anhöriga för att de ska fatta beslut i en viss riktning eller göra annat som inte tål att offentligt granskas.

 

 

 

 

 

 

 

Har du bilder från utförda arbeten?

Dela gärna med dig av dina bilder och filmer så lägger vi upp dessa på webbplatsen. Skicka oss ett mail med ditt material och en liten text.

info@svenskasebo.se Se bilder

Medlemskap

Att bli medlem i SEBO har flera fördelar. Medlemskapet kostar er ingenting och du och ditt företag har heller inga förpliktelser.

Bli medlem